Tystnad är aldrig av godo

Mitt namn är Daniel och det är jag som är initiativtagare till Diabeteshanden och den som i första hand kommer att blogga på vår hemsida. Jag har haft Diabetes i snart 27 år och min uppfattning är att folk i gemen ofta har dålig koll på vad sjukdomen egentligen innebär. De flesta jag pratar med vet att ”man behöver äta lite då och då och ta några sprutor ibland” eller ” Det är väl bara att anpassa insulinet till vad du äter”. Mycket mer än så är det faktiskt inte. För egen del kan jag inte klandra min omgivning för att den inte har bättre koll, eftersom jag historiskt inte haft viljan eller orken att prata om sjukdomen. Med dåtidens sprutor var det dessutom enkelt att låta sjukdomen vara osynlig i ens vardagliga liv. Jag har till exempel spelat hela karriärer i både fotboll och innebandy utan att någon lagkamrat i klubbarna jag representerat vetat om min sjukdom.

För några år sedan började jag använda en insulinpump istället för de traditionella sprutorna vilket för mig kom att bli revolutionerande. Till pumpen finns en sändare (CGM = Continuous Glucose Monitoring) kopplad som visar glukosvärdet och ger en god fingervisning om aktuellt blodsockervärde. Detta i kombination med ålderns inträde i livet så har visheten och vissheten kommit att bli alltmer konkret och mynnar nu ut i viljan att göra skillnad. Från att legat bakom en sten och gömt mig i många långa år har jag nu ställt mig på densamma och vill påkalla allas uppmärksamhet för att bota denna sjukdom.

Jag har funderat på varför jag levde med min sjukdom dold under så många år. Var det skam? Var det en rädsla för att vara annorlunda? Var det en trötthet på den okunskap som jag mötte? Sannolikt påverkade allt detta men också att jag heller inte hade accepterat sjukdomen för vad den är och inte heller förstått vidden av den. Alla frågor som uppkom när Diabetes fördes på tal gjorde mig väldigt less på att besvara dem. Så jag höll tyst. Väldigt tyst. Just ens egen acceptans är grundbulten i om man vill få en bra grund att stå på och bygga vidare för att optimera sitt leverne på både kort och lång sikt.

Tystnaden är sällan av godo och det gäller definitivt även för Diabetes. Tystnaden är ett hinder för kunskap. Kunskap bidrar till förståelse. Förståelse bidrar till hjälpsamhet. Hjälpsamhet bidrar till bättre förutsättningar. Att vara tyst är således uppenbart inget alternativ. Kan vi få våra läsare att tänka till, förstå och kanske till och med bidra så är mycket vunnet. Vi har initialt valt att gå hand i hand med Barndiabetesfonden av anledning att det är barn och deras närmaste som drabbas värst. Om ni undrar hur är det bara att fortsätta följa oss så kommer de svaren att ges framgent.

Min vilja att dra mitt strå till stacken grundar sig i att jag i mångt och mycket vet vad alla diabetiker genomlider. Som vuxen är det periodvis jobbigt, det kan alla drabbade vittna om. När man som vuxen kan finna sin situation ledsam och störande så är det ändock inget emot hur barnen och deras familj känner det i likvärdiga situationer. Detta gör mig ledsen och även lite ångestfylld då hela barnets och föräldrarnas liv kretsar kring sjukdomen på ett mer intensivt sätt än de vuxnas. Detta var minut, var timme, var dag, var vecka och var månad. År efter år, utan uppehåll.

Det är 2017 och människan har kunnat gå på månen i snart 50 år, nog 17 ska vi kunna klara av att hitta botemedel på denna sjukdom!

//Daniel

Ps. HÄR hittar du ett sätt att bidra till att utvecklingen går framåt. Ds.

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *