Min debut

November är International Diabetes Awareness Month. Dess kulmen nås den 14:e i månaden då det är Världsdiabetesdagen, något som även Sverige numer uppmärksammar. Detta band annat via en gala på TV3, på ett vackert och viktigt initiativ av bland andra Peter Jihde, MTG:s Anders Jensen och Christina Stenbeck. Ni kanske såg den? Om inte så finns galan att söka upp via TV3 eller Viaplay/Viafree.

Att ha en egen gala på TV, den andra i ordningen, är en bra början för att sätta sjukdomen på kartan. Dessutom en nödvändighet för att öka kunskapen, en kunskap som kan komma att rädda liv. Min början på sjukdomen tog fart för ganska exakt 28 år sedan. Yes, det var innan smartphones, Cross-fit och dokussåpor. Det var fortfarande folk med hockeyfrillor som syntes på gatorna och Telia hette fortfarande Televerket. Inte ens Bingolotto hade börjat sändas till hela befolkningen. Då förstår ni hur länge sedan det är.

Symptomen på sjukdomen är när man känner till dem relativt enkla att tyda. För en oinvigd är de däremot inte enkla att förstå. Tyvärr, då det är av stor vikt att så snart som möjligt uppsöka ett sjukhus för vård. Mina symptom var precis som alla andras. Första tecknet var ökad törst och enligt logiskhetens alla lagar även ökad urinmängd. En kraftigt ökad sådan. Jag minns att det vid den här tiden fanns PET-flaskor på tre liter. Vid ett tillfälle köpte jag en sådan i en butik i den centrala delen av staden. Två minuter senare var den uppdrucken och jag var på väg att leta efter bästa ställe att kissa. Strax innan jag lades in på sjukhuset vet jag att jag kissade ungefär var 20:e minut. En enkel sak som att åka bussen 15 minuter in till centrum blev jobbigt. Först av bussen och därefter rapp gång in i den närbelägna Stadsparken och något tätt buskage. Befrielsen då total.

Jag tappade också åtta kg under denna period, extremt mycket då jag var en väldigt vältränad 16-åring. Alla krafter försvann och musklerna lydde knappt och jag orkade tiden innan jag lades in inte stå upp och duscha utan var tvungen att sitta ned på golvet. Idrotten var heller ingen walk in the park. Vinterträning med fotbollslaget var en aktivitet inte optimerad för en insjuknad diabetiker. Minns att vid alla löparrundor fick jag väldigt ofta stanna då mina vader krampade lika ofta som föräldrar till barn med Diabetes känner oro. När jag sedan stretchat ut dem var det bara att försöka springa ikapp alla andra. Väl ikapp så kom krampen ånyo. Repeat.

I skolan klagade mina kompisar på att min andedräkt luktade illa. Ni som kan era symptom vet att acetondoft ur munnen är ett tydligt varningstecken. På morgonen borstade jag flitigt tänderna med mängder med tandkräm i minst fem minuter. Om det hjälpte? Icke!

Min ömma moder är även hon drabbad av sjukdomen och när hon väl fått sin bångstyrige tonåring att testa blodsockret var det hotell Södra Älvsborgs Sjukhus och en vistelse i tre veckor som fyllde min tillvaro därnäst. Därefter blev livet aldrig sig likt igen, men det är en annan historia.

Följande tecken är vanliga symptom på att Diabetes kan vara din eller någon annans livslånga följeslagare:

  • Ökad törst
  • Stor urinmängd
  • Trötthet
  • Acetondoftande andedräkt
  • Viktnedgång
  • Synförändringar

Hoppas ni alla har sett galan, om inte så hittar ni länken via Viafree HÄR. Om ni känner att ni inte hinner se hela så se till att se inslagen om Emma och om Sara. Jag blev oerhört berörd av dessa barns och deras familjers 24/7-kamp och är övertygad om att ni också blir det.

Ett steg att stötta kampen för att hitta ett botemedel är att bli medlem i Diabeteshanden och det blir ni HÄR.

Tack för att ni tog er tid att läsa och tack för ert stöd!

//Daniel

 

Last Modified on 28 januari, 2019
This entry was posted in Blogg, Nyheter
Bookmark this article Min debut

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *