Julen har snurrat förbi, men hjulen snurrar fortfarande

”…och inled oss inte i frestelse”. En textrad hämtad från den kristna bönen Fader Vår som de flesta känner igen från olika sammanhang. Julen firas som bekant till av minne av Jesu födelse och den både inleds och avslutas med många lockelser för oss som har Diabetes. Frosseriet vet allt som oftast inga gränser när det dukas upp mat, dryck och allehanda sötsaker. Förutsättningarna är således inte helt optimerade för att inneha ett stabilt blodsockervärde, lindrigt uttryckt.

Alla svarar olika på vad som egentligen är julens höjdpunkt. Kalle Anka, ledighet och snaps, ropar några. Julklappar, julotta och släktträffar utbrister andra. Alla klassiska inslag och populära svar så klart, precis som många skulle välja att svara maten. Det svenska julbordet har en stark och orubblig tradition och maten har ofta kvalitativa och kvantitativa förtecken. För en diabetiker ruckar julen på vardagen, vilket på många sätt kan vara ett välkommet avbrott för många. Inte att bortse från! Ruckande av den väl inställda och inrutade vardagen kan dock få konsekvenser ack så jobbiga och en diabetiker ställer sig som alltid frågan ”är det värt det”? Att likt Jesus bära sitt kors är under juletid alltid lite jobbigare för en diabetiker då Hin Håle (och inte bara Janssons) lockar med frestelser av grandiosa mått.

Vardagen som vi nu trätt in i kan ses som Guds nåd då den allt som oftast är en fördel för diabetiker då rutinerna åter återgår till normalitet. Tråkigt kan tyckas, men livet för en diabetiker ter sig som bäst när den följer rutiner som den väl känner till, sedan kan de vise männen ge vilka råd de vill. Ta en titt på bilden nedan, den är ett praktexempel på en diabetikers tankar när det kommer till valet av att äta en enkel liten bulle. Addera alla delikatesser som framdukas på julbordet och så inser ni enkelt att det är en matematisk gåta av svårlöst karaktär.

Man kan likna diabetikernas jul med sommarsemestern för vanliga, friska människor. Då släpper man de normala vanorna med träning, kost och vardaglig stress. Dessa byts ut mot slappa dagar, god och mycket mat samt oftast kaloririka alkoholintag. Sköna veckor för det mentala, mindre sköna veckor för det fysiska. Och visst är man, trots allt, alltid värd en semester, även om det direkt märks på vågen eller på blodsockerkurvan?

//Daniel

”…utan fräls oss ifrån ondo”. Ytterligare en textrad ur ovan nämnda bön. Du kan enkelt bidra till att diabetiker i framtiden ska kunna frälsas ifrån ondo genom att bli medlem i Diabeteshanden. Mer information om hur och varför finns HÄR..

Tack!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *