En halvlek spelad

En fotbollsmatch varar i 90 minuter samt adderad tilläggstid. I halvtidspausen samlas laget och pustar ut. Tränaren ger allt som oftast nya taktiska dispositioner och glada tillrop för att spelarna ska orka och prestera bra även under den andra halvleken. Jag sitter nu i omklädningsrummet och summerar de första 45.

Att på kort tid sammanfatta min första halvlek låter sig inte göras i vare sig en spel- eller handvändning.  Den har med ömsom nätta, ömsom klumpiga steg rört sig över hela planen och bjudit på mängder av händelser. Till antal alldeles för högt för att alla ska nämnas här. Den enskilt absolut mest negativa kom i den 16:e minuten då kontakt med läkarvården blev nödvändig då jag insjuknade i Diabetes. Efter den olyckliga pausen fortsattes det på skakiga ben. Slitet uttryck jag vet, men att komma in i matchen var därefter ganska lurigt och jag skulle så här i halvtidspausen säga att jag inte var inne i den förrän efter en spelad halvtimme. Däremellan kan man tvivelsutan konstatera att jag rent taktiskt ofta befann mig på helt felaktiga ställen på planen. Jag sprang ofta offside och frisparkar orsakade jag en hel del, men mest var det mig själv jag fällde.

Mina tränare var mycket stöttande och kom ofta med goda råd. Råd som jag inte lyssnade på. Samma dövöra slog till även kring den vänligt sinnade kritiken och användbara tips som framfördes från allehanda personer som på läktaren följde min framfart. Mina lagkamrater vågade nog inte påtala hur illa jag spelade utan höll ofta tyst, mest beroende på taktisk okunskap gissar jag. Min spelstil var primitiv, samma finter och samma löpningar i tron att resultatet skulle bli olika. Som att mata en guldfisk och hoppas att den ska bli en haj.

Ledningen som initialt införskaffades i matchen blev reducerad, kvitterad och slutligen givetvis också på resultattavlan påvisad som ett underläge. Men, mycket tack vare ett taktiskt drag (för den taktiskt intresserade var det att skaffa pump och CGM till som utrustning istället för konventionella sprutor) landade jag i någon form av andra andning. Helt plötsligt hade orken återvänt och spelsinnet fann sig firande små triumfer i moment där jag tidigare hade blivit av med bollen. Jag, med god hjälp av alla runt omkring, ordnade både reduceringen och kvitteringen. Glädje och tro på en framtid med seger i varmt hållen hand.

Smolken i bägaren dök dock upp, likt en Pripps Blå på Nyårsafton, i de sista skälvande minuterna av halvleken då ett mål i baken gav underläge när domaren flöjtade pipa för halvtidspaus. En halvgroggy man vankade de få stegen in till omklädningsrummet ivrigt suktande efter vatten och ett par extra dextrosol.

Något trött och lätt skadad sitter jag nu i halvlekspausen och nagelfar den första halvan. Den var roligt att spela, jag åstadkom mycket såsom lyckade passningar, glidtacklingar och målskytte. Men känslan av att mitt slarv kostat mig flera insläppta mål gnager. Många dåliga beslut har gjort att jag sitter här i ett underläge och vet att jag kommer att bli utbytt i andra halvlek. Det står klart redan nu. Energin kommer inte att räcka till. Punkt.

De flesta lagkamrater kommer spela klart hela matchen och få känna på den framemotsedda vinstens söta droppar. Jag får gå av planen med övertygelsen om att resultatet i den kommer bli bra för mitt lag. Men jag ska kämpa för var minut jag får spela. Jag vet att jag gör det på andra villkor än andra spelare. Min önskan är att det framgent kommer kunna ges exakt likadana förutsättningar för alla deltagande spelare. Att diabetiker i nästkommande match kan få spela på samma villkor. Men allra helst att under kommande säsonger så pratar man om Diabetes som den sjukdomen som människan lyckades bota.

I min andra halvlek kommer jag göra vad jag kan för att få de i laget med Diabetes att lyssna på råd och tips så att de får slutföra sin match utan att bli utbytt. Jag ser det som att jag är en spelande tränare. Även du som publik kan hjälpa dessa spelare. Betala entré till matchen genom att bli givare till Barndiabetesfonden så att barnen av idag får än bättre förutsättningar att klara av en hel match så som jag aldrig kommer kunna göra.

Tack.

//Daniel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *